Hur gammal är geez språket

Arabiska (اَلْعَرَبِيَّةُ) existerar detta största från dem semitiska samt afroasiatiskaspråken samt en från dem fem största språken inom världen, samt detta liturgiska språket till islam.^[1] Språket skrivs tillsammans detta arabiska alfabetet samt existerar gemensamt på grund av inom stort sett bota arabvärlden.

detta existerar en från Förenta Nationernas officiella språk.^[2]

Arabiskan uppdelas främst inom tre huvudvarieteter: modern standardarabiska, klassisk arabiska samt dialekterna. Modern standardarabiska skiljer sig framför allt inom ordförrådet ifrån klassisk arabiska, medan dem olika dialekterna uppvisar stora skillnader både inbördes samt mot klassisk samt modern standardarabiska.^[3] dem äldsta bevarade skrifterna vid arabiska återfinns bland Fayoum papyri.

Språket skrivs med ge'ez-skriften, ett stavelsebaserat skriftsystem som är över tusen år gammalt

Den moderna standardarabiskan används huvudsakligen såsom skriftspråk dock nyttjas även muntligt inom formella kontext liksom konferenser, nyhetsutsändningar samt dylikt. Den klassiska arabiskan existerar den islamiska världens kulturspråk samt brukas inom Koranen samt den klassiska litteraturen. Modersmålstalande araber äger enstaka från dialekterna likt modersmål.

Dialekterna används till muntlig överföring inom varenda informella kontext.

På bas från detta arabiska språkets geografiska utbredning samt dess roll vilket islams tungomål samt vilket kultur- samt elitspråk äger detta haft en stort påverkan vid flera andra språk.^[4]

Antal talare samt status

[redigera | redigera wikitext]

Det uppskattas för att cirka 420 miljoner personer talar arabiska.^[5] Arabiska talas liksom inledande tungomål från cirka 280 miljoner personer.^[6]

Modern standardarabiska äger 273,9 miljoner talare, vilket betyder för att detta existerar världens sjätte maximalt talade tungomål.

andra stora varianter från arabiska existerar bl.a.:^[7]

• Egyptisk arabiska: 64,6 miljoner talare
• Marockansk arabiska: 32,6 miljoner talare
• Algerisk arabiska: 32,4 miljoner talare
• Sudanesisk arabiska: 31,9 miljoner talare
• Nordlevantinsk arabiska: 24,6 miljoner talare
• Övre Egypten-arabiska: 22,4 miljoner talare
• Irakisk arabiska: 15,7 miljoner talare
• Hijazarabiska: 14,5 miljoner talare
• Sydlevantinsk arabiska: 11,6 miljoner talare
• Tunisisk arabiska: 11,6 miljoner talare
• Sanaas arabiska: 11,4 miljoner talare

Arabiskan existerar officiellt tungomål inom 26 länder.^[8][9][6]

Dessutom existerar arabiskan även officiellt tungomål inom flera internationella organisationer: Förenta nationerna, Arabförbundet, Islamiska konferensorganisationen.^[10][11][12] FN firar den internationella dagen på grund av detta arabiska språket årligen den 18 december.^[13]

Arabiskan existerar även detta heliga språket inom islam: i enlighet med tro existerar varenda andra språkversioner från Koranen bara mänskliga tolkningar.^[14][15]

Modern standardarabiska samt dem arabiska dialekterna

[redigera | redigera wikitext]

Termen ”arabiska” förmå syfta antingen vid standardarabiska (högarabiska – allmänt skrift- samt massmediespråk inom arabvärlden) alternativt vid dem flera dialektala varieteterna från arabiska (nyarabiska).^[16] inom arabvärlden utför man inom regel ingen åtskillnad mellan klassisk samt modern standardarabiska.

Högarabiska al-luġatu l-ʻarabiyyatu l-fuṣḥā (اللغة العربية الفصحى) syftar både vid detta tungomål likt används idag runtom inom Nordafrika samt region samt språket likt används inom mot modell Koranen.^[17]

Dialektal arabiska syftar vid dem flera nationella alternativt regionala varieteter såsom härstammar ifrån klassisk arabiska samt utgör detta vardagliga talspråket.

Dessa skiljer sig ibland sålunda många ifrån varandra för att dem ej existerar ömsesidigt förståeliga. Dessa dialekter används vanligen ej inom text, förutom inom ord menad för att återge talspråk, således liksom teater- samt filmmanus samt direkt återgiven dialog inom skönlitteratur. Standardarabiska existerar detta officiella språket inom varenda arabländer samt den enda struktur från arabiska vilket lärs ut inom skolor vid varenda nivåer.

Kairoarabiska besitter dock fått internationell spridning genom användning inom filmer samt TV-serier,^[16] samt vilket skriftspråk besitter egyptisk (ny)arabiska etablerat enstaka personlig utgåva från Wikipedia.

Den sociolingvistiska situationen till arabiskan inom nutid existerar en klart modell vid diglossi – användandet från numeriskt värde skilda varianter från identisk tungomål, vanligen inom olika sociala situationer.

inom fallet arabiska förmå utbildade araber ifrån olika länder antas behärska prata både sin personlig lokala dialekt samt den högarabiska dem lärt sig inom skolan (i identisk grad alternativt lägre). Denna diglossisituation underlättar kodväxling var enstaka talare växlar fram samt åter mellan dem numeriskt värde varieteterna från identisk tungomål, ibland mot samt tillsammans med inom identisk fras.

inom dem fall då araber ifrån olika länder samtalar samt finner för att deras dialekter ej existerar ömsesidigt förståeliga (till modell ett marockan vilket talar tillsammans enstaka libanes) brukar båda behärska vandra ovan mot högarabiska, alternativt pendla däremellan, till för att behärska kommunicera.

; skriftene mangler vokaltegn likesom de fleste andre semittiske skriftspråk, men i påfølgende århundrer betegnes vokaler ved små streker eller modifikasjoner av konsonanttegn

Eftersom nutida arabiskt skriftspråk skiljer sig ifrån detta arabiska skriftspråket beneath Koranens period besitter detta blivit vanligt bland västerländska samt icke-arabiska kännare från arabiskan för att kalla Koranens tungomål klassisk arabiska samt detta nutida språket inom medierna samt formellt anförande standardarabiska. Araber brukar däremot nyttja termen fuṣḥā ifall båda formerna samt därmed lägga större tyngdpunkt vid likheterna mellan dem numeriskt värde.

Skillnaden mellan Koranens arabiska samt dagens standardarabiska existerar framför allt uppdateringar från ordförrådet, även ifall nyarabiskan tagit in allt fler lånord ifrån högarabiskan.^[16] dem syntaktiska samt grammatiska reglerna existerar desamma.

Fonologi

[redigera | redigera wikitext]

Beskrivningen från fonemen avspeglar uttalet från standardarabiska.

Vokaler

[redigera | redigera wikitext]

Arabiskan besitter tre vokaler, tillsammans korta samt långa varianter, plus numeriskt värde diftonger: a[ɛ̈] (öppet e-ljud, centraliserat), i[ɪ], u[ʊ]; ā[æː], ī[iː], ū[uː]; ai (ay) [ɛ̈ɪ], au (aw) [ɛ̈ʊ]. dem långa vokalerna hålls cirka 35% längre än dess korta motsvarigheter.^[18]Allofoniskt, efter velariserade konsonanter (se nedan), uttalas vokalen a såsom [ɑ], ā liksom [ɑː] (även efter r), ai såsom [ɑɪ] samt au såsom [ɑʊ].

Konsonanter^[19]

[redigera | redigera wikitext]

1. [ʤ] uttalas liksom [ɡ] från ett sektion talare.
   Kr

   detta existerar särskilt karakteristiskt till dem egyptiska samt sydyemenitiska dialekterna. inom flera delar från Nordafrika samt inom Levanten uttalas detta likt [ʒ].

2. /l/ uttalas [lˁ] endast inom /ʔalˁːɑːh/, Guds namn, alltså Allah, då termen följer a, ā, u alternativt ū (efter i alternativt ī existerar detta ovelariserat: bismi l-lāh/bɪsmɪlːæːh/).
3. /ʕ/ existerar vanligtvis ett fonetisk approximant.
4. I flera språkvarieteter (om ej dem flesta) existerar /ħ, ʕ/epiglottala[ʜ, ʢ] (trots vad liksom sägs inom flera äldre verk).

De konsonanter likt traditionellt kallas "emfatiska" /tˁ, dˁ, sˁ, ðˁ/ existerar antingen velariserade[tˠ, dˠ, sˠ, ðˠ] alternativt faryngaliserade[tˁ, dˁ, sˁ, ðˁ].

inom vissa transkriptionssystem framträda emfasen genom för att massiv tecken används, mot modell skrivs /dˁ/ ‹D›. inom andra existerar bokstaven understruken alternativt besitter ett punkt beneath sig, mot modell ‹ḍ›.

Vokaler samt konsonanter förmå existera (fonologiskt) korta alternativt långa. Långa (geminerade) konsonanter dubbelskrivs normalt inom latinsk avskrift (det önskar yttra bb, dd, etcetera), vilket avspeglar närvaron från detta arabiska diakritiska tecknet shaddah, såsom markerar förlängda konsonanter.

liknande konsonanter hålls numeriskt värde gånger således länge liksom korta konsonanter.

Ge'ez (ግዕዝ, gəʿəz), också kallad etiopisk skrift och eritreansk skrift, är en abugida, ett stavelsebaserat alfabet, som ursprungligen användes för att skriva språket ge'ez – numera det liturgiska språket för den Etiopisk-ortodoxa och den Eritreansk-ortodoxa kyrkan

Denna konsonantförlängning existerar fonematiskt kontrastiv: exempelvis qabala "han mottog" samt qabbala "han kysste".

Stavelsestruktur

[redigera | redigera wikitext]

Arabiskan besitter numeriskt värde sorters stavelser: öppna stavelser (KV) samt (KVV) samt slutna stavelser (KVK), (KVVK) samt (KVKK). varenda stavelse börjar tillsammans enstaka konsonant – alternativt även lånas enstaka konsonant ifrån en tidigare mening genom elision, särskilt inom fallet tillsammans med den bestämda artikeln al (använt då en yttrande inleds) alternativt -l (använt då artikeln följer en ord), mot modell baytu -l mudiir “direktörens hus”, vilket blir bay-tul-mu-diir då detta delas upp inom stavelser.

inom sig egen skulle den bestämda formen från mudiir uttalas /al mudiːr/.

Geʿez is a Semitic language of the Southern Peripheral group, to which also belong the South Arabic dialects and Amharic, one of the principal languages of Ethiopia

Betoning

[redigera | redigera wikitext]

Fastän ordbetoning ej existerar fonematiskt kontrastiv inom standardarabiska äger den en starkt samband tillsammans med vokallängd samt stavelseform, samt rätt ordbetoning underlättar förståelsen. inom allmänhet läggs betoning vid "tunga" stavelser (det önskar yttra mer långvariga stavelser - enstaka sluten stavelse alternativt ett stavelse tillsammans med ett utdragen vokal).

inom mening tillsammans med enstaka stavelse tillsammans med utdragen vokal drar den långa vokalen mot sig betoningen (till modell ki-'taab samt 'kaa-tib). inom mening tillsammans med numeriskt värde långa vokaler drar den andra långa vokalen mot sig betoningen (till modell ma-kaa-'tiib). inom mening tillsammans med ett "tung" stavelse var numeriskt värde konsonanter förekommer tillsammans alternativt identisk konsonant existerar fördubblad får den (sista) tunga stavelsen betoningen (till modell ya-ma-'niyy, ka-'tabt, ka-'tab-na, ma-'jal-lah, 'mad-ra-sah, yur-'sil-na).

Denna sista regel övertrumfar dem numeriskt värde första: ja-zaa-ʔi-'riyy.

I andra fall hamnar ordbetoningen vanligtvis vid den inledande stavelsen: 'ya-man, 'ka-ta-bat samt därför vidare. Dialekten inom Kairo (av egyptisk arabiska) äger dock vissa egenheter, inom detta för att enstaka massiv stavelse ej förmå äga betoning mer än numeriskt värde stavelser ifrån ordslut.

Då förmå mad-'ra-sah äga betoningen vid den näst sista stavelsen, liksom qaa-'hi-rah.

Dialektala variationer

[redigera | redigera wikitext]

Vissa dialekter förmå äga fler alternativt färre fonem än dem vilket listas inom tabellen ovan. mot modell används icke-arabiskt [v] inom Maghrebdialekterna även inom skriftspråket, mestadels till utländska namn. Semitiskt [p] blev [f] innan språket började nedtecknas, dock en litet antal arabiska dialekter, såsom irakisk arabiska (under effekt ifrån persiskan) skiljer mellan [p] samt [b].

Interdentala frikativor ([θ] samt [ð]) motsvaras från klusiler [t] samt [d] inom vissa dialekter (främst levantinsk samt egyptisk arabiska) samt från [s] samt [z] inom "lärda" mening ifrån standardspråket. Tidigt beneath arabiskans expansion smälte dem skilda emfatiska fonemen [dˁ] samt [ðˁ] ihop mot en enda fonem, antingen detta en alternativt detta andra.

Nærast i slekt med geez er tigrinsk, tigré og dahalik

såsom väntat använder dialekter utan interdentala frikativor enbart [dˁ], medan dem liksom besitter sådana frikativor använder [ðˁ]. Återigen motsvaras inom "lärda" mening ifrån standardspråket [ðˁ] från [zˁ] inom dialekter utan interdentala frikativor.

Ett annat typiskt särskiljande drag inom arabiska dialekter existerar hur dem återger standardspråkets [q] (tonlös uvular klusil): den behåller sitt ursprungliga uttal inom vitt skilda områden likt Jemen samt Marocko (och bland druserna), medan detta återges tillsammans [ɡ] – en typiskt "beduinuttal" – inom gulfarabiska, irakisk arabiska, övre Egypten samt mindre urbaniserade delar från Levanten (till modell Jordanien) samt tillsammans med ett glottal klusil[ʔ] inom flera prestigedialekter, såsom dem vilket talas inom Kairo, Beirut samt Damaskus.

Alltså visar araber omedelbart sitt geografiska (och ibland klassmässiga) ursprung genom sitt uttal från en mening likt qamar "måne": [qamar], [ɡamar] alternativt [ʔamar].

Grammatik

[redigera | redigera wikitext]

Historia

[redigera | redigera wikitext]

På bas från islams snabba utbredning beneath 700-talet lärde sig flera människor arabiska likt en lingua franca.

från denna anledning existerar dem allra första grammatiska beskrivningarna från arabiskan ofta skrivna från icke-modersmålstalare. Den allra första grammatikern likt existerar känd existerar ʻAbd Allāh ibn Abī Isḥāq (död 735 (117 H)). Tre generationer grammatikers insatser kulminerade inom boken från den persiske lärde Sibāwayhi (cirka 760–793).

Traditionellt indelas dem grammatiska vetenskaperna inom fem grenar:

• al-luġah (lexikon): data samt förklaring från ordförrådet
• aṣ-ṣarf (morfologi): bestämning från dem enskilda ordens form
• an-naḥw (syntax): inom inledande grabb ordböjning (iʻrab), vilket delvis redan ägde försvunnit inom dialekter
• al-ištiqāq (avledning): rapport från ordens ursprung
• al-balāġah (retorik): stilistik samt vältalighet

Substantiv

[redigera | redigera wikitext]

Tillstånd

[redigera | redigera wikitext]

Ett arabiskt substantiv förmå ta en från tre status från bestämdhet: bestämd, obestämd samt status constructus.

Bestämd form eller gestalt indikeras tillsammans med artikeln al-. Obestämd form eller gestalt indikeras tillsammans med ett ändelse -un (nunation).

ställning eller tillstånd constructus existerar omarkerat samt förekommer inom inledande ledet från ett genitivkonstruktion.

Artikel

[redigera | redigera wikitext]

Artikeln (adātu-t-taʻrīf) al- existerar rigid samt uttrycker bestämd form eller gestalt hos en substantiv oberoende från genus samt numerus.

Begynnelsebokstaven (hamzatu-l-waṣl) existerar instabil inom därför måtto för att den försvinner inom sandhi därför för att artikeln minskas mot -l- (fastän alif ändå bibehålls inom text till tydlighetens skull).

Det arabiska l assimileras även tillsammans en antal konsonanter (dentaler samt sibilanter), sålunda för att inom dessa fall artikeln inom uttalet bara uttrycks genom geminering från substantivets begynnelsekonsonant.

Böjning

[redigera | redigera wikitext]

Ett arabiskt substantiv är kapabel ta tre kasus: nominativ, genitiv samt ackusativ, samt tre numerus: singularis, dualis samt flertal. Normalt får substantiv ändelsen -u(n) inom nominativ, -i(n) inom genitiv samt -a(n) inom ackusativ. Kasusändelserna finns bara inom formellt alternativt litterärt språkbruk.

Formellt äger varenda substantiv ett sådan ändelse, dock inom slutet från enstaka fras uttalas ingen böjningsändelse ens inom formellt anförande, vid bas från reglerna till "paus".

Pluralformen från substantiv bildas inom vissa fall tillsammans en suffix, dock ofta genom för att vokalstrukturen inom termen förändras.

detta finns en antal mönster på grund av hur detta går mot. Sådan pluralbildning förekommer även inom andra semitiska tungomål, dock ingenstans existerar den således utbredd såsom inom arabiskan.

Genus

[redigera | redigera wikitext]

Arabiskan besitter numeriskt värde genus liksom uttrycks genom kongruens tillsammans med pronomen, verb samt adjektiv.

Dessa genus beskrivs ofta liksom maskulinum samt femininum, dock situationen existerar mer komplicerad än därför.

Geʿez language, liturgical language of the Ethiopian church

former till "femininum" enskild används även på grund av för att uttrycka "singulativer", liksom existerar plural från döda domstol från båda grammatiska genus.

Markören till femininum existerar en -t-suffix, dock vissa substantiv utan denna signal kongruerar även vilket femininum. Redan inom klassisk arabiska uttalades ej -t-markören inom pausa.

Den skrivs tillsammans enstaka speciell tecken (ta marbuta) såsom visar för att en t-ljud bör uttalas inom sandhi, dock ej inom pausa.

Verb

[redigera | redigera wikitext]

Liksom inom flera andra semitiska tungomål baseras verbbildningen inom arabiskan vid ett rot