Hur långt är de runt jorden

Jorden
Jorden vid den berömda bilden "Blå pärlan", tagen från Apollo 17
Beteckningar
Alternativnamn	Tellus, Terra, (Världen)
Omloppsbana
Epok: J2000,0
Aphelium	152 097 701 km 1,016 710 333 5 AU[1]
Perihelium	147 098 074 km 0,983 289 891 2 AU [1]
Halv storaxel	149 597 887,5 km 1,000 000 112 4 AU [1]
Excentricitet	0,016 710 219 [1]
Siderisk omloppstid	365,256 366 dagar = 1,000 0175 år[1]
Medelomloppshastighet	29,783 km/s 107 218 km/h [1]
Inklination	1° 34' 43,3" [2]
Periheliumargument	114,207 83°
Månar	1 (Månen) [1]
Fysikaliska data
Avplattning	0,003 352 8 [4][1]
Medelradie	6 371,0 km [3][1]
Ekvatorradie	6 378,1 km [4][1]
Polradie	6 356,8 km [5][1]
Omkrets	40 075,02 km (ekvator) 40 007,86 km (meridional) 40 041,47 km (medel)
Area	510 072 000 km² [6][7] 148 940 000 km² land (29,2 %) 361 132 000 km² vatten (70,8 %)
Volym	1,083 207 3 × 1012 km³ [1]
Massa	5,972 6 × 1024 kg [1]
Medeldensitet	5,515 3 g/cm³ [1]
Ytgravitation (ekvatorn)	9,780 327 m/s² [8][1] 0,99732 g
Flykthastighet	11,186 km/s  [1]
Siderisk rotationsperiod	0,997 269 68 d [9] 23h 56m 4,100s
Vinkelhastighet (ekvatorn)	465,11 m/s
Axellutning	23,439 281°
Albedo	0,367 [1]
Yttemperatur	Min:     184 K  (−89 °C) Medel: 288 K [1]  (  15 °C [1]) Max:    331 K  (  56,7 °C [10])
Atmosfär
Yttryck	101,3 kPa (havsnivå) [1]
Sammansättning	78,08 % kväve (N2) 20,95 % syre (O2) 0,93 % argon 0,038 % koldioxid Ungefär 1 % vattenånga (varierar)[1]

Jorden (latinskt namn: Tellus)^[11][12] existerar den tredjeplats planeten ifrån solen samt den största från dem därför kallade stenplaneterna inom solsystemet.

Jorden existerar hemvist till samtliga kända levande varelser. Dess latinska namn används ibland internationellt angående den samt astronomer betecknar den ibland tillsammans symbolen (solkors) alternativt (riksäpple). Jorden besitter enstaka naturlig satellit kallad månen.

Med flera miljoner arter existerar jorden den enda himlakropp var man vet för att liv existerar.

Planeten bildades till 4,54 miljarder kalenderår sedan. Liv uppstod inom ett miljard tid därefter, var äldsta indikator vid liv existerar en 3,8 miljarder kalenderår gammalt kol-lager, samt äldsta säkra spår från celler existerar 3,5 miljarder kalenderår gamla stromatoliter.^[13] Sedan dess äger jordens biosfär markant förändrat atmosfären samt andra icke biologiska förhållanden, vilket mot modell tillåtit aerobiska organismer för att utvecklas inom den syrerika miljön.

Sedd ifrån rymden existerar jorden formad likt en nästan perfekt klot. Cirka 70 andel från ytan existerar övertäckt från ocean tillsammans med saltvatten; återstoden består från småöar samt kontinenter. Jordens inre existerar fortsatt energisk tillsammans med ett relativt fast mantel, enstaka flytande yttre kärna såsom genererar en område runt en magnet där magnetiska krafter verkar, samt enstaka fast inre kärna främst bestående från järn.

Jordskorpan, jordens yttre lager, existerar uppdelad inom ett rad olika parti, kallade kontinentalplattor, likt långsamt rör sig ovan ytan. Jorden äger ett atmosfär såsom mot största delen består från kväve 78 % samt syre 21 %.

Jorden samverkar genom gravitationskraften tillsammans samtliga andra himlakroppar, även angående solen existerar helt ledande genom sin stora massa samt relativt korta avstånd, även ifall mot viss sektion även månen påverkar jorden, främst inom form eller gestalt från tidvattenfenomen.

Jorden roterar en varv runt solen vid 365,242 19 dagar.^[14] till för att kompensera till för att detta ej existerar en jämnt antal dagar finns skottår. Jordens rotationsaxel existerar vinklad 23,4° mot ett linje såsom existerar vinkelrät mot omloppsplanet, vilket skapar årstider vid ytan. Jordens enda naturliga satellit, månen, orsakar havens tidvatten, stabiliserar axellutningen samt saktar långsamt ner planetens cirkelrörelse.

Ett bombardemang från kometer beneath jordens tidiga bakgrund gav upphov mot många från vattnet inom haven. Sedan dess besitter nedslag från större asteroider nära en flertal tillfällen orsakat våldsamma katastrofer vid jordens yta, maximalt känd existerar den likt troligen orsakade utrotningen från den tidigare djurtypen dinosaurier (för cirka 65 miljoner tid sedan).

Jordens ålder är fastslagen till cirka 4,5 miljarder år

Planetens mineral samt dem flera produkterna från biosfären bidrar tillsammans med tillgångar likt används till för att försörja jordens befolkning. Invånarna existerar uppdelade inom omkring 200 självständiga stater liksom samverkar tillsammans varandra genom diplomati, resor, affär samt militära handlingar. Den inledande levande varelsen inom omloppsbana runt jorden plats hunden Lajka såsom tillsammans människans hjälp skickades upp inom enstaka satellit 1957.

Människan egen lämnade jorden inledande gången 1961 då Jurij Gagarin nådde inre rymden.

Utveckling samt framtid

[redigera | redigera wikitext]

Uppkomst

[redigera | redigera wikitext]

Det allra första ämne såsom finns inom solsystemet existerar daterad mot 4,56 miljarder tid sedan.^[15] till 4,54 miljarder tid sedan ^{[16][17][18][19]} bildades jorden samt dem andra planeterna ur solnebulosan, ett skivformad massa från stoft samt gas likt blev ovan då solen föddes.

Uppbyggandet från jorden genom ackretion plats inom stort sett ovan inom 10–20 miljoner år.^[20] mot enstaka start fanns jorden enstaka smält samt brinnande massa, dock efterhand kyldes dem yttre delarna ner såpass många för att dricksvatten började ackumuleras inom atmosfären samt nederbörd falla mot ytan vilket ledde mot för att ett fast yttre skorpa bildades.

Månen bildades strax därefter, kanske liksom en konsekvens från ett kollision mellan jorden samt enstaka ytterligare planet från ungefär Mars storlek.^[21] ett massiv sektion från denna ämne skulle äga stannat vid jorden medan resten slungades igen ut inom rymden. från den ämne såsom kastades åter ut inom rymden skulle enstaka viss sektion hamnat inom omloppsbana runt jorden, samt detta existerar ur denna ämne vilket månen sedan tros äga skapats genom gravitationens successiva hopslagning från olika element inom omloppsbanan.^[22]

Genom utgasning samt vulkanisk handling skapades ett tidig uratmosfär.

Kondensation från vattenånga tillsammans tillsammans tillförd fryst vatten ifrån asteroider, kometer samt andra objekt inom detta tidiga solsystemet skapade jordens hav.^[23] mot enstaka start fanns haven således grundlig för att detta nästan ej fanns någon landmassa, dock dem äger efterhand minskat inom omfattning.

Det tar jorden 23 timmar, 56 minuter och 4,09054 sekunder (1 sideriskt dygn) att rotera ett varv runt sin axel (i förhållande till stjärnorna)

beneath dem senaste 2 miljarder år äger kontinenternas area fördubblats.^[24][25] Sett ovan ett geologisk tidsskala vid flera hundra miljoner kalenderår äger jordens yta kontinuerligt förändrats. Kontinenterna rör sig ovan ytan samt bildar ibland ett superkontinent. till ungefär 750 miljoner tid sedan började ett från dem allra första kända superkontinenterna, Rodinia, brytas isär.

Kontinenterna något som har transporterats eller flyttats sedan åter samman samt bildade Pannotia till 600–540 miljoner kalenderår sedan samt slutligen Pangaea vilket bröts isär till 180 miljoner tid sedan.^[26]

Livets utveckling

[redigera | redigera wikitext]

För närvarande existerar jorden detta enda modell oss äger vid ett miljö vilket stödjer liv samt dess evolution.^[27] Genom kemiska reaktioner anses självreplikerande molekyler äga bildats till omkring 4 miljarder tid sedan.

Ungefär ett halv miljard kalenderår senare levde den sista gemensamma förfadern på grund av allt liv vid jorden.^[28] Utvecklingen från fotosyntes tillät för att solens energi kunde användas direkt från livsformer. Detta resulterade inom för att syre ackumulerades inom atmosfären varvid ozonskiktet uppstod inom den övre atmosfären.

då små celler började sammanfogas tillsammans med större celler kunde utvecklingen från komplexa celler, kallade eukaryoter, påbörjas.^[29] Vissa typer från cellkolonier blev alltmer inriktade samt utvecklades efterhand mot genuin flercelliga organismer. Genom skyddet ifrån ultraviolett strålning ifrån ozonlagret kunde existensen efterhand även kolonisera världen utanför den skyddade miljö beneath vattnet den hittills utvecklats i.^[30]

Sedan 1960-talet besitter detta framförts hypoteser angående för att många grundlig istider drabbade jorden till mellan 750 samt 580 miljoner kalenderår sedan, beneath Neoproterozoikum.

Glaciärer täckte större delen från planeten beneath en tjockt istäcke.

Det tar drygt åtta minuter för ljuset att färdas mellan jorden och solen

Denna ett antagande eller en förklaring som föreslås för att förklara något kallas ofta till "Snöbollsjorden" (Snowball Earth) samt existerar från särskilt stort nyfikenhet eftersom den föregick den kambriska explosionen var flercelligt liv började mångfaldigas.^[31]

Efter den kambriska explosionen på grund av ungefär 535 miljoner kalenderår sedan äger detta förekommit fem massutdöenden.^[32] Den senaste gången detta skedde plats på grund av 65 miljoner tid sedan då ett kollision tillsammans ett meteorit alternativt ett asteroid sannolikt orsakade utrotningen från varenda dinosaurier (förutom dem vilket skulle komma för att utvecklas mot fåglar) samt flera andra stora reptiler.

Samtidigt lyckades små varelse såsom däggdjur, vilka då maximalt liknade små gnagare, överleva. Sedan dess äger jordens däggdjur utvecklats inom flera olika riktningar samt på grund av en par miljoner kalenderår sedan började en afrikanskt apliknande varelse för att vandra upprätt vid numeriskt värde ben.^[33] Detta tillät för att verktyg kunde användas samt uppmuntrade informationsutbyte vilka tillsammans kunde förse den näring samt stimulering likt enstaka större hjärna kräver.

Utvecklingen från jordbruk samt därefter samhällen äger möjliggjort på grund av människan för att vid ett betalkort tidsperiod påverka jorden vid en sätt såsom ingen ytterligare art har,^[34] vilket inom massiv omfattning påverkat annat liv vid jorden.

Det nutida mönstret tillsammans istider började på grund av cirka 40 miljoner tid sedan samt intensifierades beneath Pleistocen på grund av cirka 3 miljoner tid sedan.

Til fots ville det ta omtrent 9 år og 2 måneder å gå distansen hvis du gikk 12 kilometer om dagen

Polarområdena äger sedan dess genomgått regelbundna cykler från nedisning samt upptining, tillsammans med ett period från mellan 40 000 samt 100 000 år. Den senaste istiden slutade till omkring 10 000 kalenderår sedan.^[35]

Framtid

[redigera | redigera wikitext]

Jordens kommande existerar nära knut mot solens kommande.

vid bas från ackumulationen från helium inom solens kärna, likt ett restprodukt från vätefusionen, ökar stjärnans luminositet långsamt. beneath dem kommande 1,1 miljarder år väntas luminositeten öka tillsammans 10 % samt beneath dem därpå nästa 3,5 miljarder år tillsammans med bota 40 %.^[36] Klimatmodeller tyder vid för att ökningen från inkommande strålning kommer för att erhålla svåra konsekvenser, inklusive ett trolig negativt resultat från jordens hav.^[37]

Den ökande temperaturen kommer för att påskynda kolcykeln, vilket riskerar minska koncentrationen från koldioxid inom atmosfären mot dödligt låga nivåer på grund av växter ifall 900 miljoner kalenderår.

Avsaknaden från vegetation skulle orsaka enstaka negativt resultat från syret inom atmosfären samt djurliv skulle därmed även utrotas inom en mindre antal miljoner år.^[24] Efter ytterligare ett miljard kalenderår beräknas allt en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig vid jordens yta äga försvunnit^[38] samt den globala medeltemperaturen nå 70 grader.^[24] Vissa besitter kommit mot slutsatsen för att jorden är kapabel äga sålunda lite vilket 500 miljoner kalenderår kvar från goda förhållanden till flercelligt liv.^[39] Även angående solen ägde haft evigt liv samt plats stadig skulle den pågående nedkylningen från jordens kärna behärska orsaka enstaka negativt resultat från ett större sektion från atmosfären samt haven vid bas från minskad vulkanism.^[40]

Solen kommer liksom enstaka sektion från dess tillväxt för att bli ett skarlakansröd jätte angående cirka 5 miljarder kalenderår.

Modeller förutspår för att solen kommer expandera mot cirka 250 gånger dess nuvarande storlek, vilket skulle utföra för att dess yta hamnar nära jordens nuvarande position.^[36][41][42] Jordens öde existerar ej lika tydligt. vilket enstaka skarlakansröd jätte kommer solen förlora ungefär 30 % från sin massa, vilket innebär för att jorden successiv kommer emigrera mot enstaka omloppsbana längre ut, ungefär 1,7 gånger dagens avstånd ifrån solen.

Planeten tros därför undvika för att slukas från den något som ökar i storlek eller antal solens yttre tunna atmosfär, dock detta mesta, ifall ej allt, kvarvarande liv skulle nära detta på denna plats laget artikel utrotat från den många höga luminositeten.^[36] andra simuleringar förutspår för att jorden istället kommer sjunka in mot solen vid bas från tidvatteneffekter samt friktion mot den expanderande solatmosfären, på grund av för att slutligen helt slukas från solen samt förstöras.^[41]

Fysiska egenskaper

[redigera | redigera wikitext]

Jorden existerar enstaka från stenplaneterna, vilket innebär för att den huvudsakligen existerar uppbyggd från fast samt smält berg mot skillnad ifrån gasjättar liksom Jupiter.

Den existerar den största från dem fyra stenplaneterna inom solsystemet, både avseende diameter samt massa. från dessa planeter besitter jorden även den största densiteten, den största ytgravitationen, detta starkaste magnetiska fältet samt detta kortaste dygnet.^[43] Jorden existerar dessutom den enda stenplaneten tillsammans med energisk plattektonik.^[44]

Form

[redigera | redigera wikitext]

Jorden existerar mot formen många nära ett något avplattad sfäroid, ett rund struktur tillsammans med enstaka utbuktning nära ekvatorn, vid bas från dess cirkelrörelse samt centrifugalkraftens effekt vid den elastiska jordmassan.

Avvikelsen mot den exakta geoiden existerar såsom maximalt 100 meter.^[45] Medeldiametern hos sfäroiden existerar ungefär 12 742 km. Något mindre noggrant existerar avståndet 40 000 km/π eftersom metern ursprungligen definierades likt 1/10 000 000 från avståndet mellan ekvatorn mot nordpolen via Paris, Frankrike.^[46]

Jordens snabba cirkelrörelse existerar orsaken mot utbuktningen vilken orsakar ett diameter genom ekvatorn liksom existerar cirka 43 km större än diametern ifrån pol mot pol.^[47] dem största lokala avvikelserna vid jordens steniga yta existerar Mount Everest (8 848 meter ovan den lokala havsnivån) samt Marianergraven (10 911 meter beneath den lokala havsnivån).

angående man jämför tillsammans med enstaka perfekt ellipsoid besitter jorden därmed ett toleransnivå vid ungefär 0,17 %, vilket existerar mindre än dem 0,22 % liksom enstaka biljardboll tillåts avvika.^[48] vid bas från utbuktningen nära ekvatorn existerar punkten vid jorden såsom befinner sig längst bort ifrån mitten faktiskt ej Mount Everest utan vulkanen Chimborazo inom Ecuador.^[49][50]

Kemisk sammansättning

[redigera | redigera wikitext]

Jordens totala massa existerar ungefär vid 5,98 × 10²⁴ kg.

Den består främst från järn (32,1 %), syre (30,1 %), kisel (15,1 %), magnesium (13,9 %), svavel (2,9 %), nickel (1,8 %), kalcium (1,5 %) samt aluminium (1,4 %). Återstående 1,2 % består från spårmängder från andra ämnen.

Jorden har en måne

vid bas från för att tyngre ämnen tenderar inträffa inom större omfattning nära kärnan anses denna främst bestå från järn (88,8 %) tillsammans med mindre mängder från nickel (5,8 %) samt svavel (4,5 %) samt mindre än 1 % från övriga ämnen.^[51]

Beräkningar tyder vid för att lite drygt 47 % från jordens skorpa består från syre samt nästan samtliga vanligare bergarter existerar någon struktur från oxider.

Klor-, svavel- samt fluorföreningar existerar dem enda viktiga undantagen, dock trots detta existerar deras andel vanligen mindre än 1 %. dem vanligaste oxiderna existerar kisel-, aluminium-, järn-, kalcium-, magnesium-, kalium- samt natriumoxider.

Inre struktur

[redigera | redigera wikitext]

Jordens inre existerar uppdelat inom olika lager efter kemiska alternativt reologiska attribut.

detta yttersta lagret består från enstaka fast skorpa tillsammans med huvudsakligen silikater, därefter följer enstaka plastisk trögflytande mantel, ett betydligt mer lättflytande yttre kärna samt ett fast inre kärna. Skorpan skiljs ifrån manteln från den således kallade Mohorovičić-diskontinuiteten samt tjockleken varierar tillsammans en medel vid 6 km beneath haven samt 30–50 km vid kontinenterna.

^[52] Den inre kärnan tros snurra tillsammans enstaka något högre vinkelhastighet än den övriga planeten samt går framåt tillsammans 0,1–0,5 grader per år.^[53]

Den inre värmen hos jorden produceras huvudsakligen från detta radioaktiva sönderfallet från isotoperna kalium–40, uran–238 samt torium–232.

Jordens radie är 6 371 kilometer, så det är cirka 40 000 kilometer runt jorden

Deras halveringstider existerar 1,5 miljarder, 4 miljarder respektive 14 miljarder år.^[54] nära planetens innersta delar förmå temperaturen nå upp mot 7 000 K (cirka 6 700 °C) samt trycket 360 GPa.^[55] enstaka sektion från kärnans termiska energi transporteras mot ytan från mantelplymer vilket existerar ett typ från konvektionsfenomen var ämne tillsammans upphöjd temperatur stiger inom förhållande mot omgivande ämne tillsammans något lägre temperatur.

Dessa plymer kunna orsaka därför kallade heta fläckar samt ihållande eruption från stora mängder lättflytande basalt.^[56]

1. Inre kärnan 2. Yttre kärnan 3. Undre manteln 4. Övergångszon 5. Yttre manteln 6. Jordskorpan	Djup[58] (km)	Lager	Densitet (g/cm3)
	0–60	Litosfär[a]	—
	0–35	... Jordskorpan[b]	2,2–2,9
	35–60	... Yttre manteln	3,4–4,4
	35–2 890	Manteln	3,4–5,6
	100–700	... Astenosfär	—
	2 890–5 100	Yttre kärnan	9,9–12,2
	5 100–6 378	Inre kärnan	12,8–13,1

Kontinentalplattor

[redigera | redigera wikitext]

De yttre delarna från jordens inre består från numeriskt värde lager.

detta översta från dessa, litosfären, består från skorpan samt den stelnade delen från den övre delarna från manteln. beneath litosfären ligger astenosfären liksom bildar den inre delen från den yttre manteln. Astenosfären uppför sig vilket superhettad ämne likt existerar inom en halvflytande, plastiskt, tillåtelse.

Eftersom jorden roterar moturs sett från nordpolen (i östlig riktning), så tycks andra himlakroppar sett från norra halvklotet röra sig medurs (i

^[59]

Litosfären "flyter" inom praktiken vid astenosfären samt existerar uppdelad inom olika kontinentalplattor. Dessa plattor existerar stela parti såsom rör sig inom förhållande mot varandra nära tre typer från gränser. Konvergerande gränser uppstår var numeriskt värde plattor rör sig mot varandra, divergerande gränser var dem rör sig ifrån varandra samt omvandlingsgränser var dem rör sig längs tillsammans ett ytterligare skiva.

Jordbävningar, vulkanutbrott, uppbyggande från bergskedjor samt djuphavsgravar är kapabel uppstå nära liknande gränser.^[60]

Nämnvärda mindre kontinentalplattor existerar den Karibiska plattan, Nazcaplattan utanför Sydamerikas västkust samt Scotiaplattan inom södra Atlanten. Den indoaustraliska kontinentalplattan skapades på grund av 43 miljoner tid sedan, genom ett sammanfogning från enstaka indisk samt ett australisk kontinentalplatta.

Havsplattorna färdas snabbare än dem övriga samt snabbast existerar Cocosplattan, vilket rör sig tillsammans 75 millimeter per år,^[61] medan den eurasiska kontinentalplattan rör sig långsammast tillsammans 21 millimeter per år.^[62]

Jordytan

[redigera | redigera wikitext]

Jordens terräng varierar många ifrån område mot område.

Ungefär 71 andel från ytan täcks från flytande vatten.^[64] Cirka 68 andel från jordens yta motsvaras från ocean (sammanhängande ytor från saltvatten, tillsammans med alternativt utan istäcke); därutöver finns insjöar samt vattendrag.

Vatten täcker även jorden inom struktur från glaciärer (10 andel från landytan,^[65] motsvarande knappt 3 andel från kurera jordens yta).

Stora delar från kontinentalsockeln ligger beneath havsnivån. beneath havsytan finns vanliga en stor naturlig upphöjning av jordens yta, vulkaner samt bergskedjor, inklusive den många stora Mittatlantiska ryggen likt sträcker sig ovan enstaka massiv sektion från jorden. Även djuphavsgravar, undervattenskanjoner, undervattensplatåer samt djuphavsslätter finns inom den vattentäckta delen från jorden.

De kvarstående procenten likt ej täcks från en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig består från en stor naturlig upphöjning av jordens yta, öknar, slätter, platåer samt andra geomorfologiska företeelser.