Speciellt i väntan på solen

Den 6 juni inom kalenderår kommer oss för att behärska titta planeten venus passera framför solen. ett sällsynt astronomisk incident likt oss får vänta 105 tid vid tills detta inträffar igen. beneath passagen, liksom tar cirka 7 timmar, kunna venus ses vilket enstaka små rund mörk fläck likt rör sig ovan solytan.

En gång inom tiden fanns Venuspassagen ett fråga från största vetenskapliga samt strategiska nyfikenhet.

Den förknippades tillsammans prestige, nationell triumf samt massiv ära. Framstående astronomer sändes ut vid årslånga resor mot jordens samtliga hörn på grund av för att beneath svåra förhållanden detaljerad avgöra enstaka enda många betydande tidpunkt – den då venus befann sig noggrann innanför solens ljusa kant. inom teorin skulle man då äntligen samt tillsammans med massiv noggrannhet behärska avgöra avståndet ifrån jorden mot solen.

dock trots stora umbäranden på grund av dem allra flesta – några återsåg inte någonsin sitt hemland – fanns detta ingen såsom lyckades tillsammans med målet.

Den förste vilket propagerade till mätningar från Venuspassager, fanns den brittiske prästen samt matematikern James Gregory. kalenderår 1663 visade han inom sin Optica promota hur avståndet mot venus kunde bli mättad, förutsatt för att observationerna gjordes samtidigt ifrån flera platser vid jordklotet.

Det påstås att det ska bli sol och vackert väder i eftermiddag

Även den brittiske astronomen Edmund Halley slogs från denna chans efter för att 1677 äga följt Merkuriuspassagen ifrån ön Sankta Helena utanför Västafrika. Halley visste många väl för att denne egen ej skulle leva ända mot den 6 juni 1761, då venus nästa gång skulle passera framför solen. dock hans högsta önskan, mot samt tillsammans med vid dödsbädden, plats för att astronomerna världen ovan då kunde samarbeta ifall för att följa venus svarta disk mot solens yta ifrån olika platser.

Venus existerar uppkallad efter romarnas kärleksgudinna samt äger beneath långa tider varit känd liksom morgon- samt aftonstjärnan. Trots för att babylonierna redan vid 1500-talet f.Kr.

Timnmar blir till väntan

visade för att detta inom själva verket rörde sig angående enstaka samt identisk himlakropp. på grund av grekerna däremot plats planeten känd vilket Phosphorus inom gryningen samt aftonstjärnan nära dagens slut ända tills Pythagoras klargjorde deras gemensamma identitet vid 500-talet f.Kr.

Även angående planetens rörelse inom förhållande mot solen plats känd från antika civilisationer finns inga säkra belägg på grund av för att någon Venuspassage observerades före 1600-talet.

då Johannes Kepler inom start från 1600-talet beräknade planeternas samt kometernas banor plats denne alltså inledningsvis tillsammans för att notera för att Venuspassager alls plats tänkbara. för att dem ändå existerar således sällsynta beror vid för att jordens samt venus banor lutar något således för att planeterna sällan ligger inom detaljerad linje tillsammans med varandra.

Kepler räknade fram för att både Merkurius samt venus skulle passera mellan oss samt solen inom november 1631.

Den 7 november lyckades faktiskt fransmannen Pierre Gassendi fånga Merkurius mörka skugga mot solytan. dock han missade Venuspassagen, eftersom den inträffade nattetid inom land i västeuropa. ej heller någon ytterligare övervakning från denna inledande beräknade Venuspassage existerar känd.

Drygt att vänta tycker jag

Enligt Kepler skulle nästa Venuspassage dröja ända mot 1761 – denne ägde missat för att passagerna ständigt kommer inom par, numeriskt värde samt numeriskt värde, tillsammans åtta års mellanrum. dock britten Jeremiah Horrocks återupprepade – nära ej ens fulla 20 kalenderår – Keplers kalkyler samt insåg för att ytterligare enstaka del kanske skulle inträffa vid självaste julaftonen 1639.

Dagen plats molnig samt solen kikade fram endast några korta stunder, dock trots en stort astronomiskt nyfikenhet valde Horrocks sina kyrkliga plikter inom inledande grabb. sålunda inom grevens period, kvart ovan tre vid eftermiddagen, bara enstaka halvtimme före solens minskning, såg denne ifrån sitt kyrkfönster inom Hoole beneath ett mirakulöst uppklarnad sky ett små mörk disk nära solranden.

Även ett arbetskamrat såsom Horrocks meddelat angående tilldragelsen, William Crabtree, såg passagen genom ett molnglugg ifrån Manchester.

Edmund Halleys sista önskan gick faktiskt inom uppfyllelse vid 1760-talet – decenniet liksom blev dem stora Venusexpeditionernas tidsålder. Passagerna skulle inträffa både inom juni 1761 samt åtta kalenderår senare, inom juni 1769.

Astronomerna ägde uppenbart på grund av sig för att dem för tillfället ägde chansen för att genomföra världsomspännande observationer. Genom för att mäta ifrån olika platser vid norra samt södra halvklotet kunde dem många precist att fatta beslut eller bestämma något hur långt jorden fanns ifrån venus samt därmed härleda avståndet ifrån jorden mot solen.

Avståndet brukar kallas till den astronomiska enheten samt existerar en mått vid solsystemets storlek.

Google's service, offered free of charge, instantly translates words, phrases, and pages between English and over 100 other languages

Annars plats bara dem relativa avstånden mot solen samt planeterna kända, såsom för att Jupiter kretsar fem gånger längre försvunnen ifrån solen än jorden, samt för att venus avstånd mot solen existerar knappt tre fjärdedelar från jordens. dock hur långt plats detta egentligen härifrån mot solen?

Nu skulle detta bestämmas tillsammans med hjälp från Venuspassagen.

Planetens access samt utträde ifrån solskivan skulle existera användbara, förutsatt för att detta gick för att avgöra tidpunkterna vid ett kort tid när.

Men denna således kallade triangulering ter sig många enklare inom teorin än inom praktiken. Den kräver noggranna tidsangivelser från både passagens start samt slut, samt ett lika exakt perception ifall från vilket ställe vid jorden observationerna utförs.

Platsens latitud gick för att beräkna ifrån polstjärnans (eller dess sydliga motsvarighet – Sigma octantis) höjd ovan horisonten. på grund av för att avgöra longituden behövdes precist ställda tidsangivare inom kombination tillsammans med observationer från kända himlakroppar.

Astronomerna räknade dock ej tillsammans den allvarligaste svårigheten – den därför kallade svarta droppen, en optiskt fenomen orsakat från venus atmosfär.

detta fullfölja för att solskivans samt venus kanter beneath några tiotals sekunder förenas tillsammans med en diffust grupp.

1700-talets forskare riskerade livet för att ta sig till de bästa observationsplatserna

Faktum existerar för att den svarta droppen förstör varenda försök för att detaljerad fastställa då den mörka Venusskivan möter solens rand.

Trots samtliga upptänkliga bekymmer, kända samt okända, ansåg detta internationella forskarsamfundet för att Venuspassagen fanns från yttersta vikt. detta rådde ej heller något tvivel ifall för att detta behövdes flera samtidiga observationer ifrån vitt skilda platser vid jordklotet, ifall ej annat sålunda på grund av för att försäkra sig ifall gynnsamma väderförhållanden.

Men läget på grund av fredligt internationellt forskningssamarbete fanns ej detta bästa. Sjuårskriget skadade inom Europa 1756–63 tillsammans enstaka rad stater inblandade, bland andra Storbritannien, land i västeuropa, Preussen samt Österrike. Även land deltog. Konkurrensen plats hård angående kolonierna samt världsherraväldet.

detta viktiga fanns nationella insatser till för att sätta detta egna landet vid kartan, ej bara territoriellt utan även vetenskapligt, snarare än europeiskt forskningssamarbete. Därför satsade främst Storbritannien samt land i västeuropa enorma summor valuta vid expeditioner världen ovan.

Redan beneath passagen den 6 juni 1761 gjordes mätningar ifrån omkring 120 platser ovan läka jordklotet.

detta plats ridhäst samt vagn alternativt båt såsom gällde såsom transportmedel. Speciellt förmå fransmannen jean Baptiste Chappe nämnas.

Ingen sol så långt ögat når, men det är ju fler timmar kvar på dagen

denne genomförde, trots flera hinder vid vägen, ett lyckad expedition mot Tobolsk inom Sibirien.

Å andra sidan existerar hans landsman Guillaume Le Gentil främst ihågkommen till sina fruktlösa försök för att observera Venuspassagerna inom Ostasien. Hans expedition mot Indien misslyckades inom dubbel bemärkelse, då denne beneath sin tioåriga bortavaro ej kunde utföra några mätningar från vare sig 1761 alternativt 1769 års passager.

Vid detta inledande tillfället hindrades expeditionen ifrån för att vandra iland inom Pondicherry inom södra Indien från lokala stridigheter. Le Gentil blev tvungen för att genomföra observationerna ifrån fartygets gungande däck. då detta blev dags till den andra passagen tvingades han, efter ett utdragen vistelse inom Manilla vid Filippinerna, söka sig åter mot Pondicherry var detta plats molnigt beneath bota passagen.

inom Manilla däremot fanns detta uppenbart atmosfärförhållanden.

Även inom landet betraktade en flertal observatörer passagen 1761. enstaka från dem fanns ett centralgestalt inom 1700-talets svenska naturvetenskap, Vetenskapsakademiens ständige sekreterare, astronomen Pehr Wilhelm Wargentin inom huvudstaden. han fanns även inledningsvis inom världen tillsammans med för att ge ett precis förklaring mot den svarta droppen.

I en meddelande ifrån den 7 augusti 1761 mot den brittiska vetenskapsakademin, The royal gemenskap of London, nämner Wargentin observationer ifrån Torneå, Åbo, Härnösand, Uppsala, skogsdunge samt huvudstaden. nära nästa del, tid 1769, fanns dem svenska observationsorterna samt observatörerna inom massiv utsträckning desamma. Wargentins redovisning mot The Royal samhälle plats dock denna gång författad vid latin inom stället på grund av vid engelska.

möjligen önskade denne sig ett bredare läsekrets; latinet fanns ännu forskarvärldens gemensamma tungomål.

Åtta tid senare inträffade nästa övergång, samt 1769 blev den brittiske upptäcktsresanden James Cooks kalenderår. han fanns kapten vid en från Storbritanniens expeditionsskepp mot Stilla havet. beneath Cooks ledare seglade barken HMV Endeavour mot Tahiti var medlemmar ur The Royal gemenskap utförde utmärkta solobservationer.

Även den svenska botanikern Daniel Solander fanns tillsammans med vid resan samt gjorde egna mätningar. Trots för att denne samt britterna befann sig vid identisk lokal, visade deras effekt enstaka skillnad vid flera sekunder då detta gällde tidpunkten till venus sammanträde tillsammans med solskivans rand.

Samtidigt fick jean Baptiste Chappe återigen uppdraget för att på grund av franska akademins räkning ge sig ut vid äventyr, den denna plats gången mot San Jose sektion Cabo vid den kaliforniska halvön.

Vädret plats fint samt observationerna perfekta. dock före avresan bostad drabbades expeditionen från enstaka förödande katastrof. Trots för att svår tyfus skadade bland lokalbefolkningen valde sällskapet för att stanna kvar på grund av för att utföra ytterligare astronomiska observationer. enstaka enda medlem från expeditionen överlevde samt kunde bringa Chappes observationer samt noteringar igen mot Paris.

De nästa Venuspassagerna inträffade 1874 samt 1882.

Teknik, observationsmetoder samt kommunikationsmöjligheter ägde då avsevärt förbättrats. en stort antal expeditioner finansierades återigen från världsmakterna, även ifall intresset plats något mindre entusiastiskt.

Har ingen motivation

dock liksom tidigare störde den svarta droppen tidtagningen från venus in- samt utträde vid solskivan.

Att beräkna den astronomiska enheten utifrån observationer från Venuspassager visade sig alltså näst intill omöjligt. Värdet varierade tillsammans några miljoner kilometer samt fanns regelmässigt sämre än dem utfall man kunde erhålla fram genom för att observera planeten Mars alternativt närbelägna småplaneter.

Den inledande trovärdiga uppskattningen från den astronomiska enheten gjordes därför sent vilket 1900–01. Då passerade småplaneten Eros mellan jorden samt solen, samt felmarginalen på grund av den astronomiska enheten minskade mot cirka ett tiondels andel, alternativt 200 000 kilometer.