Dess hem är i öknen

»Alla dem stora religionerna föddes mellan öknen samt stäpplandskapet«, säger Carlo Carretto någonstans.¹ Man kommer för att tänka vid dem gånger Muhammed drog sig undan mot berget Hira inom den arabiska öknen samt den uppenbarelse han fick var vilket slutligen blev Koranen; alternativt vid Buddhas avfärd ifrån faderns stor byggnad för kungligheter mot skogarna samt ödetrakterna inom norra Indien.

Även Bibeln ger stöd till uppfattningen för att öknen existerar platsen var Gud uppenbarar sig på grund av män samt kvinnor: tänk vid Mose vid berget Sinai inom öknen (2 Mos 19ff.), alternativt vid Elias sammankomst tillsammans Gud vid identisk en stor naturlig upphöjning av jordens yta (här kallat Horeb: 1 monark 19:8), alternativt vid Johannes Döparen, förelöparen, såsom »predikade inom Judéens öken« (Matt 3:1), alternativt vid den ställe vildmarkens avskildhet ägde inom Jesu liv, var han frestades inom fyrtio dagar innan han påbörjade sin service (Matt 4:1-11 samt paralleller), var han ofta drog sig undan till för att be mot sin Fader (Luk 4:42, 6:12, 9:18, 11:1, etc.) samt var denne vid berget Tabor (eller kanske berget Hermon)² förvandlades (Mark 9:2-8 samt paralleller).

Öken – kväll – grav: samtliga miljöer var mänsklig handling nekas inträde.

dock dem existerar samtliga platser var Gud är kapabel verka, var den gudomliga kraften är kapabel manifesteras

Det existerar därför värt för att lägga lite tidsperiod vid för att analysera öknen samt vad den betyder inom berättelsen ifall Guds handlande tillsammans män samt kvinnor inom Bibeln. detta inledande man möjligen bör lägga symbol mot existerar för att öknen ej existerar den ultimata symbolen: man stöter vid öknen flera gånger beneath berättelsens gång, dock berättelsen varken börjar alternativt slutar var.

Den historia Bibeln återger börjar inom ett gård, Edens lustgård, paradiset (vilket existerar detta grekiska termen på grund av ett trädgård): ett gård existerar behaglig, fylld från blommor samt frukter samt bäckar samt fontäner, ej alls ofruktsam samt ogästvänlig. Åtminstone fanns den på denna plats trädgården det:

Herren Gud planterade enstaka lustgård inom Eden, österut, samt satte var människan såsom han ägde format.

samt Herren Gud lät varenda slags träd såsom fanns ljuvliga för att titta vid samt goda för att förtära från växa upp ur marken. Livets träd liksom trädet tillsammans med förståelse ifall gott samt ont satte han mitt inom lustgården. ifrån Eden gick enstaka älv ut liksom vattnade lustgården … (1 Mos 2:8-10)

Mellan grönområde samt stad

Det plats vid enstaka sådan behaglig lokal likt män samt kvinnor skapades för att leva tillsammans, i enlighet med berättelsen inom Bibelns start.

var skulle dem glädja sig samt existera lyckliga. Bibeln slutar heller ej inom enstaka öken: aposteln Johannes ser ett stad:

Och jag såg den heliga staden, detta nya Jerusalem, anlända ner ifrån sky, ifrån Gud, redo liksom ett brud, vilket existerar smyckad på grund av sin brudgum. samt jag hörde enstaka kraftfull röst ifrån tronen säga: »Se, idag står Guds tabernakel bland människorna, samt han skall bo hos dem samt dem skall existera hans människor, samt Gud egen skall artikel hos dem.

samt han skall uttorkning samtliga tårar ifrån deras ögon. Döden skall ej finnas mer …« (Upp 21:2-4)

Det slutliga uppgift mot vilken aposteln, profeten, skådar existerar enstaka tätort inom harmoni tillsammans Gud, tillsammans med invånare inom harmoni tillsammans med varandra, ett ställe var detta ej finns någon misär, någon död. för att staden även omnämns likt brud på grund av tankarna mot den märkliga lilla volym inom Gamla testamentet, Höga visan, liksom hyllar kärleken mellan enstaka brud samt enstaka brudgum, vilket hyllar enstaka älskade utan skam samt fruktan, den älskade liksom Adam samt Eva plats ämnade för att dela inom sin grönområde, noggrann liksom Höga visan egen utspelar sig inom ett odlingsområde (se 4:12; 5:1, etc.).

Det existerar mellan trädgården samt staden liksom oss finner öknen.

Adam samt Eva drivs ut ur trädgården, mot resultat från deras synd, vilket primär fanns olydnadens synd: trädgården existerar ej längre något likt ges åt dem vilket ett lokal för att njuta från samt leva inom. Marken måste brukas: den måste plöjas samt planteras, idag beneath massiv möda, på grund av för att ge ifrån sig att födas samt »i ditt anletes svett skall ni förtära ditt bröd«.

ifall människan försummar för att bruka jorden samt vårda den, blir den ofruktsam, ogästvänlig – ett öken. Öknen existerar en hot, enstaka varning, enstaka sporre mot sysselsättning, mellan Edens lustgård samt Guds tätort. inledande Mosebokens tidiga avsnitt beskriver skissartat – ej mer – människans försök för att hålla öknen borta: Adams ättlingar bor likt nomader inom tält (se 1 Mos 4:20); dem lär sig för att tillverka redskap samt vapen från brons samt järn (jfr 4:22), för att lätta upp sin hotade existens tillsammans med melodier (jfr 4:21).

detta mänskliga livets förbannade natur, inom förvisning ifrån lustgården, visar sig inom Kains intensivt från Abel samt ännu mer kritisk inom den etablerade ondska likt utplånas genom vattendrag. ett fräsch start äger plats tillsammans med Noa. Den på denna plats gången antyder myten för att mänskligheten satsar vid något mer än ett nomadisk tillvaro.

Den på denna plats gången församlar dem sig på grund av för att bygga ett stad: ej den Guds tätort likt aposteln får titta »komma ner ifrån sky, ifrån Gud«, utan enstaka ort liksom reser sig ifrån jorden, tillsammans »ett en hög byggnad eller struktur liksom äger spetsen uppe inom himlen« (1 Mos 11:4), en monument ovan mänsklighetens trots mot Gud. Den denna plats staden, tornet, Babel, omintetgörs genom enstaka språkförbistring, en åstadkommande från ömsesidig oförståelse genom ett diversitet från mänskliga tungomål.

Bortom mänsklig kontroll

Mänskligheten, inom sin förvisning ifrån trädgården, försöker skydda sig ifrån öknens intrång genom för att ta skydd inom ett ort, enstaka jordisk ort, grundad från människor likt sluter sig samman på grund av för att producera enstaka emotion från självtillräcklighet.

inom den bibliska historien utgör detta fonden mot vilka dem likt vågar vandra ut inom öknen porträtteras, dem vilket vågar förlita sig enbart vid Gud, dem vilket vågar lämna illusionen från mänsklig självtillräcklighet samt leva inom lydnad mot Gud.

Den förste … den förste plats faktiskt Noa. Havet – vattendrag – talar möjligen mot samt tillsammans starkare än öknen angående en sektor likt existerar bortom den mänskliga förmågans övervakning.

noaks ark, buren från identisk vätska såsom övertäckte den mänskliga civilisationen – enstaka papper byggd inom lydnad mot Guds befallning, således massiv för att den verkade oanvändbar, mänskligt sett: kunna man tänka sig enstaka starkare emblem till övergivandet från den mänskliga självtillräckligheten samt förtröstan enbart vid Gud?

Men Noa existerar en isolerat modell, nästan ett falsk start.

Raden från våghalsar börjar vid riktigt tillsammans Abraham. »Herren sade mot Abram: ›Gå ut ur ditt nation samt ifrån din släkt samt din fars byggnad samt bege dig mot detta nation vilket jag skall visa dig‹ … Abram begav sig inom väg … samt drog sig allt längre söderut mot Negev« (1 Mos 12:1, 4, 9, eng. övers.): Negev existerar den stora öknen söder ifall detta heliga landet.

Abrahams liv framställs liksom en liv inom lydnad, ej lydnad mot någon mänskligt förståelig kalkyl, utan lydnad mot den Okände, mot den översinnlige Guden, ett lydnad inom tro, »en visshet ifall detta man ej ser« (Heb 11:1). Därför säger Hebréerbrevets författare:

I tron lydde Abraham, då han blev kallad för att dra ut mot detta nation såsom han skulle ett fåtal inom arv, samt denne begav sig inom väg utan för att känna till vart denne skulle anlända.

inom tron levde han likt främling inom detta utlovade landet.

han bodde inom tält tillsammans tillsammans Isak samt Jakob, likt plats medarvingar mot identisk löfte. Ty han väntade vid staden tillsammans dem fasta grundvalarna, den liksom Gud äger format samt skapat. Genom tron fick även Sara kraft för att bli mor till enstaka avkomma fast denna plats överårig. denna litade vid honom liksom ägde gett löftet. Därför fick även enstaka enda man ungar, talrika likt stjärnorna vid sky samt oräkneliga liksom sandkornen vid havets kust, detta trots för att han plats därför gott liksom död.

(Heb 11:8-12)

I tro vid den okände Guden, samt inom lydnad mot honom, lämnar Abraham sitt byggnad samt beger sig ut mot en främmande nation. han färdas genom öknen inom sökandet efter den ort »som Gud besitter format samt skapat«.

Detta existerar öknens inledande lektion: för att att ange eller meddela något detta mänskliga samhället samt den mänskliga kontrollen, samt för att lita enbart vid Gud.

Den existerar ej anti-human vilket sådan; detta existerar ett fråga ifall prioriteter. Resultatet existerar omformandet från detta mänskliga samhället, »staden tillsammans dem fasta grundvalarna«, dock detta kommer endast för att förverkligas ifall Gud existerar inledande prioritet. samt detta kommer bara för att uppnås genom vårt uppgivande från mänskliga försök för att själva värja oss samt granska samt skapa vår omgivning samt vårt samhälle.

Öknen såsom Guds vildmark

Men detta existerar inom berättelsen angående Mose samt redogörelsen från uttåget såsom öknen blir en centralt tema.

Moses överlevnad vilket spädbarn plats resultatet från hans föräldrars uppgivande från varenda mänskligt försök för att rädda honom, till för att förtrösta vid försynen, vid Gud. Bebisen inom korgen gjord från vass upptäcks från faraos dotter, likt uppfostrar honom liksom sin personlig son. dock start från Moses egna träff tillsammans Gud äger plats inom vildmarken, var Mose söker efter sin svärfars fårflock sedan han ägde flytt ifrån Egypten.

han kommer mot Horeb (vilket vetenskapsman identifierar tillsammans berget Sinai, vid Sinaihalvöns södra del):

Där uppenbarade sig Herrens ängel på grund av honom inom enstaka eldslåga såsom slog upp ur ett lågväxtväxt. denne såg för att busken brann från elden utan för att busken brann upp. Då tänkte Mose: »Jag måste vandra dit samt betrakta den underbara synen samt titta varför busken ej brinner upp.« då Herren såg för att han gick till för att titta efter, ropade Gud mot honom ur busken: »Mose!

Mose!« han svarade: »Här existerar jag.« Då sade Gud: »Kom ej hit! Tag från dig skorna, ty platsen var ni står existerar helig mark.« samt han sade: »Jag existerar din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud samt Jakobs Gud.« Då dolde Mose ansiktet, ty denne bävade på grund av för att titta vid Gud. (2 Mos 3:2-6)

Det existerar inom öknen, inom ensamhet, likt Mose möter – alternativt snarare blir mött från – Gud.

nära den brinnande buskens mirakel känner Mose ett överväldigande upplevelse från platsens helighet, därför för att denne upplever sig manad för att ta från sig sina fotbeklädnad. samt sedan befaller Gud Mose för att artikel detta verktyg genom vilket denne skall befria Israels människor ifrån egyptiskt förtryck. Mose tvekar, ber angående Guds referenser samt får lyssna Guds mystiska uppenbarelse från sig egen likt »Jag existerar den Jag är«: ett vilket ej förmå definieras genom jämförelse alternativt kontrast, utan vilket helt enkelt existerar … den han existerar – ett vilket ej förstås utifrån andra saker, utan enstaka utifrån vilken varenda andra saker får sin fras.

Öknen ter sig såsom ett passande område på grund av enstaka sådan uppenbarelse: öknen, egen utblottad vid allt utifrån vilket jämförelser låter sig göras; öknen, vars ofruktsamhet utgör enstaka passande kontrast mot Guds transcendenta fullhet.

Mose återvänder mot Egypten, efter sitt utan sällskap träff tillsammans Gud nära berget Horeb, på grund av för att övertyga farao för att släppa Israels människor fria.

Hans begäran besitter dock enstaka speciell struktur, vilket återigen inkluderar öknen. Mose frågar: »Så säger Herren, Israels Gud: release mitt människor, sålunda för att dem förmå hålla fest åt mig inom öknen!« (2 Mos 5:1). Guds människor bör placeras fria således för att dem är kapabel vandra ut inom öknen samt tillbe sin Gud.

Öknen symboliserar uppgivandet från mänskliga angelägenheter därför för att Gud allena förmå bli deras enda angelägenhet. en sådant erkännande från Gud såsom vår enda angelägenhet – ej bara vår främsta angelägenhet – den utifrån vilken samtliga andra angelägenheter bör förstås samt ovan skalle taget beröra oss – en sådant erkännande från Gud existerar tillbedjan, tillbedjan från enstaka likt säger: »Jag existerar den Jag är«.

Öknen fullfölja oss förmögna för att skymta något från Guds transcendens, något såsom alltför enkel kommer inom skymundan inom den mänskliga tillvarons angelägenheter.

Beroende från Gud

Uttåget, korsandet från Röda havet, ledde Israels människor ut inom vildmarken, öknen. Pentateuken berättar ifall fyrtio kalenderår inom öknen, fyrtio tid beneath vilka Israels människor plats omedelbart, mirakulöst, beroende från Gud på grund av sitt uppehälle.

oss läser angående hur Gud försåg dem tillsammans manna samt vaktlar; oss läser angående hur dem liksom genom sin mänskliga medvetande försökte ingripa inom den gudomliga försörjningen genom för att samla mer än vilket liksom behövdes på grund av enstaka solens tid, fick sitt verk omintetgjort. detta dem ägde sparat mot dagen därpå ägde ruttnat (2 Mos 16:16-21).

»Ge oss inom solens tid vårt dagliga bröd«; »Gör er alltså ej oro till morgondagen. Den skall egen bära sitt oro. fanns ljus besitter nog från sin personlig plåga« (Matt 6:11, 34). Återigen detta uppgivande från ängsligt mänskliga beräkningar på grund av förtröstan vid Gud.

Öknen plats till Mose, samt genom honom till läka Israel, platsen var dem levde inom beroende från Gud samt var Gud uppenbarade sig.

vid berget Sinai (som detta idag kallas) uppenbarade sig Gud till Mose inom enstaka teofani vilket plats ännu mer dramatisk än den brinnande busken:

Hela Sinai fjäll höljdes inom rök därför för att Herren ägde stigit ner vid berget inom flamma. Rök steg upp därifrån såsom röken ifrån ett smältugn samt bota berget skakade våldsamt.

Basunljudet blev starkare samt starkare.

Mose talade samt Gud svarade honom tillsammans upphöjd röst. (2 Mos 19:18-19)

Sedan följer uppenbarelsen från Lagen, Torah, tillsammans med start inom dem tio budorden. nära en annat situation går Mose samt dem sjuttio äldste tillsammans upp vid berget:

De fick titta Israels Gud, samt beneath hans fötter plats likt en underlag från safirer, likt själva sky inom klarhet.

dock han lät ej sin grabb drabba dem främsta från Israels unge. dem skådade Gud, samt sedan åt dem samt drack. (2 Mos 24:10-11)

Det på denna plats tillfället, firandet från förbundet såsom ingicks mellan Gud samt Israel, var Gud uppenbarar sin vilja på grund av Israel således för att dem är kapabel leva inom fred samt harmoni tillsammans honom, ses från den bibliska författaren liksom något anmärkningsvärt: Gud, vars närvaro existerar således stark för att den överväldigar ynkliga människor (jfr.

1 Mos 32:30; Dom 6:22f; etc.), låter människor förtära samt dryck inom hans närvaro.

Mose får lyssna hur han bör fira den »närvaron«: flera långa avsnitt beskriver dekorationerna till uppenbarelsetältet (2 Mos 25-27) samt ytterligare avsnitt redogör offerceremonierna (2 Mos 28-30). inom detta tältet, utanför lägret, bortom samhällets mänskliga angelägenheter, även på grund av en samhälle således beroende från Gud såsom detta, uppenbarade Gud sin närvaro samt talade mot Mose:

Varje gång Mose kom in inom tältet sänkte molnstoden sig samt blev stående nära ingången mot tältet, samt Herren talade tillsammans med Mose.

då allt människor såg molnstoden stå nära ingången mot tältet reste sig varenda samt bugade sig mot marken, fanns samt enstaka nära ingången mot sitt tält. samt Herren talade tillsammans med Mose ansikte mot ansikte, såsom då enstaka man talar tillsammans ett ytterligare. (2 Mos 33:9-11)

Intimitet samt mystik

Men trots för att Gud talar mot Mose »ansikte mot ansikte« liksom ett kamrat, beneath den denna plats perioden inom öknen, erhålla Mose ej »se« Guds ansikte.

Senare inom identisk avsnitt ber Mose för att denne skall erhålla titta Guds »härlighet«, dock får svaret: »Men mitt ansikte är kapabel ni ej erhålla titta, ty ingen människa är kapabel titta mig samt leva« (33:20). Istället ställer Gud Mose inom ett klyfta inom klippan samt »när min härlighet går förbi skall jag … låta min grabb existera ovan dig mot dess jag äger gått förbi.

Sedan skall jag ta försvunnen min grabb, samt då skall ni erhålla titta mig vid ryggen. dock mitt ansikte kunna ingen se« (33:22-23).

Senare generationer, såsom Filon, den alexandrinske juden såsom nästan plats samtida tillsammans Jesus, samt efter honom flera från dem kristna fäderna, såg Moses sammanträde tillsammans Gud inom vildmarken vilket enstaka slags arketyp på grund av varenda mänskliga möten mellan Gud samt människor.

flera, särskilt helige Gregorios, biskop från Nyssa inom slutet från 300-talet, slogs från hur Mose träff tillsammans Gud vid identisk gång existerar en sammankomst från massiv intimitet samt ändå en sammanträde vilket blir ännu mer mystiskt. Ljuset ifrån den brinnande busken ger vika på grund av molnen samt mörkret vid Sinai samt kulmen tycks existera för att Gud vänder ryggen åt Mose helt samt hållet.

Gregorios egen tolkade detta såsom Guds yttersta outgrundlighet: ju närmare oss kommer, desto mindre tycks oss känna till samt desto mer förbryllande samt överraskande blir Gud.³ andra tolkade Guds »rygg« likt hans kreativa verk – ej denne egen, utan vilket han utför – alternativt dem verk inom vilka Guds uppenbarelse verkar hemlighållas, särskilt delarna från Kristi passion (2 Mos 33:11-23 existerar enstaka från läsningarna nära vesper vid långfredagen inom den bysantinska riten).

Förnyelsen från förbundet

Berättelsen angående dem fyrtio år inom öknen existerar ej bara enstaka allegori angående att vara nära något mot Gud samt Guds uppenbarelse från sig själv: detta existerar även ett rapport från israeliternas flitiga klagande samt ifall försök för att lämna Gud likt når topp inom berättelsen angående guldkalven (2 Mos 32).

Trots detta sålunda existerar detta ökenvandringens tidsperiod, mot skillnad ifrån den tidsperiod likt följde därefter, då israeliterna i enlighet med den bibliska redogörelsen började bosätta sig inom Palestina, såsom från den senare profetiska traditionen betraktas liksom ett slags guldålder. Förnyelsen från förbundet, likt därför ofta bröts från Israel, ses ofta vilket en slags återvändande mot öknen.

Berättelsen ifall Elia anspelar vid detta, då han efter sin dramatiska seger ovan baalsprofeterna vid berget Karmel, från fruktan på grund av Isebel, flyr ut inom öknen mot berget Horeb. var, vid dem lokal var förbundet ursprungligen ägde ingåtts, uppenbarar Gud sig vid nytt till sin profet:

Herren sade: »Gå ut samt ställ dig vid berget inför Herren.« samt titta, Herren gick fram var, samt ett massiv kraftfull storm, såsom ryckte loss fjäll samt bröt sönder klippor, gick före Herren.

dock Herren fanns ej inom stormen. Efter stormen kom ett jordbävning. dock Herren plats ej inom jordbävningen.

Efter jordbävningen kom ett flamma. dock Herren plats ej inom elden. Efter elden hördes ljudet från ett svag susning (svag stilla röst, eng. övers.). därför snart Elia hörde detta, gömde han sitt ansikte tillsammans manteln samt gick ut samt ställde sig nära ingången mot grottan. (1 monark 19:11-13)

Det existerar väldig skillnad inom jämförelse tillsammans Guds dramatiska uppenbarelse till Mose vid Sinai en stor naturlig upphöjning av jordens yta.

på denna plats existerar dem dramatiska manifestationerna från Guds kraft ej manifestationer från hans närvaro; hans närvaro manifesteras istället inom enstaka »svag stilla röst« alternativt »ljudet från ett svag susning«, något såsom enkel skulle behärska missas ifall detta ej vore på grund av öknens tystnad. detta utgör ett vändpunkt till Elia, ett upprättelse från hans tillförsikt.

han återvänder ifrån Horeb, finner ett student inom Elisa samt på det sättet inleds dem händelser såsom kommer för att leda mot monark Ahabs fall, denne likt fanns trolös mot Israels Gud beneath påverkan från sin fru Isebel.

Tanken vid en återvändande mot öknen kunna även återges ganska uttryckligt. Hoseas profetia skildrar Guds budskap mot Israel:

Därför skall jag locka hon försvunnen samt föra hon ut inom öknen samt prata mot hennes hjärta.

Sedan skall jag ge hon igen hennes platser där vin odlas samt utföra Akors ravin mot enstaka hoppets port. var skall denna sjunga vilket inom sin ungdoms dagar, likt vid den solens tid då denna drog upp ur Egyptens nation. (Hos 2:14-15)

Guds förbund tillsammans med Israel, sett vilket enstaka kärlekspakt, kommer för att förnyas var detta inledningsvis ingicks: inom öknen.

Vildmarken ses såsom ett slags mötesplats, enstaka hemlig ställe dit älskande förmå dra sig åter – ett hemlig lokal, undan ifrån allt likt distraherar, var Gud kunna uppvakta sin älskad, Israel.

En ofruktsam lokal, enstaka hemlig lokal, enstaka lokal likt människor ej är kapabel utföra något från, var bara Gud är kapabel utföra något.

detta existerar inom liknande ordalag Mose besjunger Guds handlande tillsammans med sitt människor (sett likt maskulint den denna plats gången):

Han fann honom inom öknens nation, inom ödslig, tjutande ödemark. denne omslöt honom samt tog honom inom sin vård, denne bevarade honom liksom sin ögonsten. Liksom ett örn väcker upp sitt bo, samt svävar ovan sina ungar, således bredde han ut sina vingar samt tog emot honom samt dryckesställe honom vid sina fjädrar.

Blott Herren ledde honom … (5 Mos 32:10-12)

Men dem profetiska texter, var öknens bildspråk existerar vilket maximalt utvecklat, existerar dem delar från Jesaja såsom tillhör ett senare profet ifrån exilen:⁴

Öknen samt ödemarken skall glädja sig,
hedmarken fröjda sig samt blomstra likt enstaka lilja.
Den skall blomstra skönt samt fröjda sig,
ja, fröjda sig samt jubla.
Libanons härlighet skall ges åt den,
Karmels samt Sarons prakt.
dem skall ett fåtal titta Herrens härlighet,
vår Guds höghet …
Ty dricksvatten skall avbryta fram inom öknen,
strömmar vid hedmarken.
Den brinnande sanden skall bli ett sjö,
den torra marken vattenrika källor …
(Jes 35:1-2, 6-7)

Hör vid mig, ni såsom far efter rättfärdighet,
ni liksom söker Herren.
titta vid klippan, ur vilken ni existerar uthuggna,
samt vid gruvan, ur vilken ni äger grävts fram …
Ja, Herren tröstar Sion,
han ser tillsammans medlidande vid varenda dess ruiner.
han fullfölja dess öken lik Eden,
dess ödemark lik Herrens lustgård.
Fröjd samt lycka skall höras därinne,
tacksägelse samt lovsångs ljud.
(Jes 51:1, 3; jfr.

41:17-20)

Här existerar ej öknen endast ett ställe var Guds närvaro manifesteras, utan Guds kraft manifesteras snarare inom förvandlingen från öknen: den ofruktsamma öknen förvandlas från Gud mot Eden, paradisets lustgård. Öknen blir enstaka slags naturlig jämförelse mot fattiga människor, dem vilket inom Bibeln ses liksom beroende från Gud samt därmed dem vilket får ta emot hans nåd samt lön.

»Saliga existerar ni liksom existerar fattiga, er tillhör Guds rike«: salig existerar ni öken, till ni bör bli en paradis.

Ökenprofeten Johannes

Öknen, ofruktsam till mänskliga syften, existerar öppen på grund av gudomliga syften.

således då tiden på grund av detta nya förbundet börjar gry, framträder dess härold, Johannes Döparen, ifrån öknen. dock Johannes Döparen existerar mer än ett profet från öknen, han existerar profeten av öknen. Detta existerar något Abbé Huvelin⁵ tog fasta vid inom sina predikningar ifall den helige Johannes Döparen:

Honom likt ingen känner – 30 tid från Nasaret – från denna förintelse – en djup skräck för att existera någon – Ecce agnus Dei!

Vem existerar ni, då?

En röst – ej mer – en kopp ifrån vilket vätskan besitter druckits – samt redo för att krossas … tanken då den äger yttrats … en intet vilket försvinner, vilket upplöses.

Så utgår ett kraftfull röst ifrån denna botfärdighets, denna anspråkslöshets sköte – detta liv likt ej betyder något på grund av världen … kurera hans varelse existerar ett röst – den måste existera massiv till för att ett sådan röst bör behärska utgå ifrån den.

samt prata angående Gud.

Med rätta kallar han sig egen ett röst. han existerar faktiskt var på grund av för att ropa ut.

dem tar honom till Honom! denne skakar plötsligt mot djupet från sin varelse likt enstaka galning – hycklare, lögn, för att bära uppskattningens börda – han behöver erkänna detta. Jag skall skingra förvillningen. angående detta vore därför, skulle allt artikel förlorat! vad existerar enstaka röst? enstaka röst likt brister ut. Ödmjuk – en rop liksom dör medan detta yttras.

vad den dryckesställe förblir – egen dör detta – dock betydelse …

En röst. Den existerar inget. Den existerar ett hel sektion – Den brister ut – dock den besitter sagt en mening – kraften inom ett röst.

En röst, detta existerar ej många. Den brister ut, upplöses, försvinner. Ja – dock ifall den ställer någon inför den sanning såsom fanns innan samt kommer för att finnas senare.

för alltid seger.⁶

Johannes Döparen inkorporerar öknen, dess tomhet, dess ofruktsamhet, genom för att artikel ett röst: en ljud såsom små frukter från växter enstaka fras, dock inget inom sig egen. samt genom för att existera detta blir Johannes ett modell till varenda kristen. eftersom Johannes införlivar öknen, ej bara inom sin livsstil, utan inom själva sitt väsen, blir denne en verktyg på grund av Guds syften, kurir, förelöparen, den likt pekar vid Kristus.

Man kommer för att tänka vid Johannes Döparens långa, beniga finger vid Matthias Grünewalds Isenheimaltare alternativt Döparens gestalt vid ikonostasens blad, liksom leder ens blick mot Kristusfiguren vid högra sidan ifall dem heliga dörrarna.

Frestad från Satan

Och öknen äger, likt oss äger sett, enstaka ställe även inom vår Herres liv.

Efter sitt dop leds denne ut inom vildmarken från Anden (Mark 1:12): »Och han vistades inom öknen beneath fyrtio dagar samt frestades från djävul. var levde denne bland dem vilda djuren, samt änglarna betjänade honom« (Mark 1:13). Markus rapport från vår Herres frestelse existerar många mindre omfattande än den likt återfinns hos Matteus samt Lukas. dock den frambringar möjligen öknen ännu skarpare: enstaka lokal utanför staden, bortom mänskliga omsorger, även goda samt eftersträvansvärda omsorger, ett ställe bebodd från icke-mänskliga varelser, från vilda varelse, från änglar, från djävul.

detta möjligen verkar rimligare för att tolka detta vilket för att Jesus tillbringar tidsperiod inom ensamhet, tillsammans med sina rädslor samt sitt hopp. flera människor klarar ej från för att existera utan sällskap särskilt länge, sålunda dem ser mot för att dem inte någonsin existerar riktigt utan sällskap. Även angående dem ej besitter någon tillsammans med sig, dövar dem ensamhetens udd genom radion alternativt teven, stereoanläggningen alternativt något annat – tillsammans distraktion, tillsammans något likt avleder samt underhåller.

Något vilket muntrar upp – alternativt snarare något såsom dövar vår djupa längtan efter autentisk lycka, ett lycka likt kommer inifrån, snarare än något likt grips tag ifall – samt tappas försvunnen – utifrån. »Jag äger ofta sagt«, berättar Pascal, »att den enda anledningen mot människans avsaknad från lycka existerar för att denne ej äger lärt sig för att förbli inom sitt utrymme beneath tystnad.«⁷

Jesu liv, såsom detta presenteras till oss inom evangelierna samt särskilt hos evangelisten Lukas, existerar fyllt från stunder från avskildhet: detta fyrtio dagarna inom start från hans service, stunder från tidig morgonbön innan hans lärjungar besitter vaknat, hans period från avskild bön inom Getsemane gård innan han arresteras.

samt dessa existerar långa perioder från avskild bön – dagar samt timmar, ej minuter. detta existerar ej märkligt för att dem vilket besitter lockats för att följa Kristus nära även äger lockats mot liknande stunder inom avskild bön samt mot den öken liksom förser oss tillsammans med villkoren till sådan bön, ej heller för att några från religiös lemmar, till all Kroppens skull, besitter funnit sitt kall inom öknen.

Avskildhetens öken

Om oss tittar vid öknen inom Jesu liv, såsom den framställs inom evangelierna, existerar detta flera saker likt träffar oss.

till detta inledande återvänder Jesus angående samt angående igen mot öknen, trots för att hans arbete eller position inom en organisation plats ett service mot män samt kvinnor, var dem befann sig, inom byar samt inom staden. en sådant situation plats Kristi förklaring, då Jesus drog sig undan tillsammans med den inre kretsen lärjungar, Petrus, Jakob samt Johannes, samt gick »upp vid en högt fjäll på grund av för att artikel isolerad tillsammans med dem.

samt han förvandlades inför dem« (Mark 9:2). Bland Abbé Huvelins sidblad finns detta flera meditationer ovan Kristi förklaring, vilket utan tvekan utgör ämne på grund av predikningar. ett på grund av samman öknen var Jesus frestades samt vildmarken var berget Tabor stod:

Varför inte?
Öknen – tillsammans vilda varelse – jag förstår
(a) Frestelsen.

Jag känner mig egen djupt engagerad inom den striden.
(b) dock vad äger denna strålglans tillsammans mig för att utföra, denna lysande vithet?
Invändning: vid den denna plats arma jorden, mellan dammet såsom smutsar våra fötter – samt molnen var man tappar huvudet, var sikten besväras samt förvirras!
(c) för att prata angående förvandlingen inom detta liv vilket vanställer.
Svar: Låt dig ej bedras!

ni existerar även djupt delaktig från denna härlighet.
(a) Människosonen sålunda för att oss kunna bli Guds söner. Detta existerar Sonen!
prata ej ont angående existensen. detta äger haft sin sorg. Universum.
(b) till för att världen bör bli lycklig. dock stor.
dock detta oss beklagar oss ovan existerar ej detta vilket Gud äger skapat – utan detta oss äger gjort inom trots mot Gud – konsekvenserna från våra fel.
(c) Förtvivlan – den farligaste frestelsen förstörs från hans bedömning nära varenda beröring.

Och meditationen fortsätter inom nästa avslutning:

Han liksom älskar – förvandlar också.
Titta närmare.

Jesus. Livet.
Låt oss ta tag. Låt oss utföra förvandlingens verk. Kom således skall ni ett fåtal titta. samt oss skall vandra in inom mysteriets innebörd. oss skall ej titta något från detta – dock dem andra – möjligen ej ens dem troende – dock dem likt känner något slags släktskap – samt saker kommer för att framstå på grund av oss såsom nästan sanna – samt oss skall uppleva igen!⁸

Den frihet öknen skänker, för att oss vet då oss konfronteras tillsammans med oss själva utan för att misströsta: den frihet öppnar våra ögon till för att titta Kristi härlighet uppenbarad vid berget, uppenbarad vilket Sonen, vår broder.

Natten inom Getsemane

En ytterligare sak oss märker då oss ser vid öknen inom Jesu liv existerar för att öknen existerar ej ständigt enstaka bokstavlig öken.

oss äger nämnt Getsemane liksom enstaka område var Jesus bad inom avskildhet. detta fanns ingen öken: detta fanns ett gård. dock detta fanns kväll samt Jesus plats isolerad (lärjungarna sov): erfarenheten inom trädgården rekapitulerar erfarenheten från frestelserna inom öknen samt förädlar Kristi mänskliga vilja mot närmre samt närmre lydnad mot hans gudomliga vilja, Faderns vilja.

vid enstaka mänsklig nivå är kapabel detta verka vilket för att den uppsökta avskildheten beneath Jesu liv förberedde honom på grund av denna stund då han accepterade kalken tillsammans all sin varelse: »Fader, ifall ni önskar, därför tag denna kalk ifrån mig! dock ske ej min vilja utan din.« Natten inom Getsemane fanns den sista öken Jesus trädde in inom, innan denne försköts ifrån människornas samhälle samt blev upphängd inom luften, vid en kors.

Och sedan ytterligare enstaka öken, ytterligare ett icke-bokstavlig öken: grav.

inom likhet tillsammans med öknen, inom likhet tillsammans med natten, existerar den ett negationens tecken. noggrann såsom öknen existerar ofruktsam, varken fruktbärande likt enstaka grönområde alternativt befolkad såsom enstaka ort, noggrann såsom natten existerar mörk, berövad vid ljus, sålunda existerar grav enstaka frånvarons samt negationens ställe, dödens ställe, viloplatsen till en lik.

Öken – kväll – grav: samtliga miljöer var mänsklig handling nekas inträde (»Natten kommer«, säger Jesus, »då ingen förmå arbeta«: Joh 9:4). dock dem existerar varenda platser var Gud förmå verka, var den gudomliga kraften förmå manifesteras: »[Herren] … utför dess öken lik Eden, dess ödemark lik Herrens lustgård« (Jes 51:3).

alternativt vilket oss får lyssna proklameras beneath påsknattens gudstjänst:

Detta existerar den kväll då ni inledningsvis ledde våra fäder, Israels små människor, ut ur Egypten samt ledde dem torrskodda genom Röda havet.
Detta existerar den kväll liksom utplånade syndens mörker genom eldstodens ljus.
Detta existerar den mörker vilket inom solens tid ovan all världen skiljer dem likt tror vid Kristus ifrån världens laster samt syndens dunkel, upprättar dem mot nåd samt förenar dem tillsammans helighet.
Detta existerar den mörker, inom vilken Kristus, efter för att äga krossat dödens bojor, steg segerrik ifrån dödsriket.

Ut ur natten, ut ur graven

Detta existerar den mörker, detta existerar den kväll … då Gud handlar.

samt inom uppståndelsen, genom Guds kraft, blir sålunda grav ett område från liv. Därför sjunger ortodoxa kristna beneath påsknattens gudstjänst verser såsom dessa:

O lyckliga grav! Den mottog inom sig Skaparen, likt ett liksom sover, samt blev gjord mot ett gudomlig skattkammare från liv, till vår frälsning, vilket sjunger: O Gud, vår befriare, välsignad existerar Du.
Alltings Liv låter sig läggas inom grav, i enlighet med dem dödas team, samt denne fullfölja den mot enstaka uppvaknandets källa, till vår frälsning, såsom sjunger: O Gud, vår befriare, välsignad existerar Du.⁹
Kom, låt oss titta vårt Liv vilket ligger inom grav, således för att han får ge liv åt dem likt ligger döda inom andra gravar.¹⁰

I den heliga relaterat till lördag hymner blir Kristi grav, således för att yttra, tydlig mot enstaka ytterligare primär emblem från negation: helvetet.

Genom för att träda in inom grav, träder Kristus in inom helvetet, dem dödas boning, samt befriar samtliga dem vilket döden besitter hållit fångna inom helvetet, alternativt dödsriket, alltsedan Adam:

I dygn klagar dödsriket samt ropar högt: »Min inflytande äger uppslukats; Herden äger korsfästs samt han äger uppväckt Adam. Jag besitter blivit berövad dem jag enstaka gång härskade över; inom min styrka slukade jag dem, dock idag äger jag kastat upp dem.

han vilket blev korsfäst besitter tömt gravarna; dödens kraft besitter mist sin styrka.« Ära vare ditt kors, o Herre, samt din uppståndelse.¹¹

Öknen – natten – grav – mot samt tillsammans med dödsriket själv: dem existerar samtliga symboler på grund av negation samt negativt resultat, dock varenda förmögna för att förvandlas genom Guds kraft. Vägarna genom öknen existerar vägar liksom utforskar negationens samt förlustens gränser samt bortom dem finner bevis vid Guds kraft, samt uppståndelse.

Symbolerna vänds ut samt in alternativt sammanställs tillsammans ett slående motsägelse: den smala grav blir enstaka brudebädd, helvetet självt leder oss igen mot paradiset:

Josef bad ifall Jesu lekamen samt denne lade den inom enstaka fräsch grav: på grund av detta plats passande för att Herren skulle komma ut ur grav såsom ur en brudgemak.

O ni såsom besitter krossat dödens kraft samt öppnat paradisets portar till människor, ära vare Du!¹²

¹ Citeras från Mary Craig inom hennes införande mot God of the Impossible: daglig readings with Carlo Carretto (London, 1988), s. xii.
² titta A. M. Ramsey, The Glory of God and the Transfiguration of Christ (London, 1949), s.

113.
³ titta, mot modell, jean Daniélou, From Glory to Glory (London, 1962).

⁴ Författaren återger majoritetspositionen bland Jesaja-forskare, även angående detta traditionellt sett besitter uppfattas likt en enat författarskap (övers. anm.).
⁵ Henri Huvelin (1830-1910) plats enstaka katolsk kyrkoherde inom Paris (övers.

anm.).
⁶ Citerad inom Lucienne Portier, Un précurseur: l’abbé Huvelin (Paris, 1979), s. 162.

⁷Pensées, nr. 136 (Lafuma edn; eng. övers. A. J. Krailsheimer, Harmondsworth, 1966, s. 67.). (På svenska: Tankar, övers. anm.)
⁸ Citerad inom Portier, s. 172f.
⁹The Lenten Triodion, övers.

Moder Maria samt Arkimandrit Kallistos Ware (London, 1970), s.

650.
¹⁰Ibid s. 652.
¹¹Ibid s. 655f.
¹²Ibid s. 652.